har ni tänkt på en sak...?

undrar i hur många fotoalbum man är med i? som man inte kan tänka sig menar jag. alla de gånger man står eller går förbi i bakgrunden när någon fotograferar.

varning för vinden

Vinden vände uppriktigt sagt häromdagen... Vi stod och väntade på Jeppe, utanför Coop på värnhem, jag och Doris i tisdags. Det blåste starka vindar för cyklarna välte runtomkring oss. Min cykel stod bredvid vagnen och rätt som det var blåste den omkull. Min cykelhjälm som låg i barnsitsen studsade iväg en bit. Jag skulle ju bara resa cykeln upp och vagnen stod olåst eftersom jag stod bredvid den. Aldrig mer olåst vagn vart jag än står för vinden gjorde en helomvändning och tog tag i den. Det tog två sekunder så var hon ute i gatan nästan 20 meter bort bland bussar och annan trafik. Jag insåg snabbt att jag inte hade en chans även om jag sprang och jag skrek så att rösten skar sig. Doris åkte baklänges och hann inte reagera. Det var tur det. Räddningen var en Rasmus som kom på övergångsstället, han hann fånga vagnen och jag kastade mig om hans hals. Det var så overkligt och fruktansvärt. Efteråt när jag kommit tillbaka till platsen vi stod på från början kom flera människor fram till oss för att prata och lugna. En kom med min hjälm som blåst rakt över vägen. Tack Rasmus du okände hjälte, jag skall nog hitta dig en dag och ge dig en present. Tack för att du räddade mitt allt, min finaste Doris. Jag blir fortfarande helt skakis när jag tänker på vad som kunde ha hänt.

min älskade mamma

För var dag som går kommer jag längre bort från den dagen då jag höll min mammas hand för sista gången. Novemberdagen som jag aldrig ville skulle komma. Tårarna är lika många varje dag även om de inte alltid yttrar sig som våta ränder på mina kinder. De är inte alltid synliga men de bubblar inom mig. Det finns påminnelser överallt, små tecken. Jag glömmer dig aldrig. Ibland är det ilska ibland är det glädje. Ilskan över att du inte får uppleva att leva och att finnas till. Glädjen över att jag fick ha dig som mamma.
Svårt just nu är att finna lyckan. Jag har mycket att vara lycklig och tacksam över men det vilar en skugga av orättvisa. Varför? Varför ska jag få gå i solen med en liten hand i min och inte du? Varför ska jag få uppleva... och inte du? Varför ska pappa vara ensam? Mamma du ska vara här.

...här kommer det en bild på ett av mina blomsterdiadem, bättre sent än aldrig får man väl säga.

Ett hjärta till Alfred.

Ett hjärta till Alfred. Det ofattbara när livet och döden går hand i hand. En påminnelse till oss alla om att vara tacksamma för var dag med våra nära och kära. Lev och älska.

det vilar en förbannelse...

över hämtmat och mig. Så inget allvarligare än så. Det bara är något som går fel varje gång. Jeppe vill ogärna beställa eller hämta beställd mat åt mig. Det är inte för att jag är extra besvärlig utan för att det alltid lyckas bli fel. Helt fel rätt eller att det saknas ett och annat. Senaste exemplet är ifrån fradagens pizzabeställning till textilverkstaden. Jag beställde en quatro (skinka, räkor, champinjoner, kronärtskocka, musslor...) men valde bort musslor och la till gorgonzolaost. När vi hämtade dem sa jag- nu ska det bli spännande att se om jag fått rätt. Jag tyckte ändå att det fick vänta, jag öppnade alltså inte kartongen på plats. Vad var det så på min pizza: banan, ananas, sparris, paprika, kronärtskocka och oliver. Alltså finn fem fel och ett rätt. Smaklig spis.

liten påskgumma har blivit stor

Se som den lilla gumman växt. Förra påsken sov hon mest hela tiden. Det är andra bullar nu...

årets första picnic

Så var den här, våren. I alla fall om man vill det riktigt mycket. Blommorna slår ut i slottsparken, termosen var full av varm choklad. Med gott sällskap fikade jag och Doris nere vid havet... ja nära havet i alla fall. Välkommen nya sköna tid.

det är jobbigt att baka...

Idag är det ett år sedan jag jobbade min sista dag innan mammaledigheten. Alltså är det Doris födelsedag i morgon, eftersom jag bara hann vara hemma ett halvt dygn tills vattnet gick och det hela var igång .
Idag har vi bakat lite inför morgondagens barnkalas. Eftersom det var lite läskigt med elvispen lyfte jag upp Doris i hennes stol så att hon kunde se "monstret". Det gick bättre då. Men det blev snabbt väldigt tyst från damen vid min sida. Jag kikade på henne och upptäckte då att hon somnat, det är jobbigt att baka. Det är många ballonger som skall blåsas och prinsesstårtor skall bakas så det är bäst att vi återgår till köksarbetet.

Tågresan som inte blev som jag tänkt mig.

Doris och jag har varit på äventyr! Vi åkte till Jönköping med tåg i onsdags och det brukar ju inte vara några svårigheter. Jag hade laddat lite och funderat lite nervöst på det här med att åka annat än Öresundståg med barnvagn. En hel kvart före tåget skulle gå var vi på plats på vårt säte, de som känner mig vet att det var i god tid. Då kom vi alltså bland de första så vagnen fick gott om plats, men sedan... så kom det en vagn till och en vagn till och två sulkisar och flera stora tunga resväskor ovanpå vartannat. Väl framme i Nässjö stod vi klara, jag med jackan på och Doris nerbäddad och sovande i vagnen. Det var då det blev problem och äventyret kunde börja. Vi kom inte ut med vagnen. Det var helt igenbommat av pinaler. Jag flyttade och flyttade på grejer och sedan fick jag hjälp att lyfta vagnen över alla andras grejer. Men då stängdes dörrarna och vi kom inte av. Jag skrek till lite i panik och kallade på konduktören- jag skulle av, hjälp! Försent. Eftersom tåget låg ca 25 minuter efter tidtabellen var det ganska snabba ryck. Den söte konduktörskan hjälpte mig, klappade mig på handen när tårarna trillade ner för mina kinder och sa att det skulle ordna sig. - Du kommer fram, bara ett par timmar försent, du får byta i Mjölby och åka tillbaka. Hon ringde mötande X2000 tåg från Stockholm och berättade om ekipaget som inte hann av i Nässjö, skrev på min biljett att den skulle gälla tillbaka till Nässjö. För säkerhets skull stod jag kvar i vestibulen i dryga 45 minuter för att inte tabba mig igen. Vi hann med södergående tåg i Mjölby och Doris min kämpe höll till godo med kall lasgne i vestibulen de dryga 45 minuterna tillbaka till Nässjö igen.

ja, det var ju det här med att ha en blogg...

... idén är väl att man skall göra små inlägg då och då. Det kommer antagligen inte ske med kontinuitet om jag känner mig själv rätt. Det blir väl som nu, tidpunkter då jag borde göra någonting annat, just nu borde det andra vara att sova. (ett tillägg är att klockan inte visar rätt tid då inläggen läggs in. klockan är nu 23.30)

Jag har varit på formargruppen och gjort lite förändringar på mina hyllor, det finns nu fina blommor som jag gjort och fäst på hårklämmor och diadem, bild kommer inom kort. Jag lägger upp en bild från julmarknaden på dockan i december 2009 så länge. Fine pappa var med mig och hjälpte mig under dagen och Doris och Jesper kom och hälsade på i kylan.

hej där

... så var det en ny dag.