Doris och jag har varit på äventyr! Vi åkte till Jönköping med tåg i onsdags och det brukar ju inte vara några svårigheter. Jag hade laddat lite och funderat lite nervöst på det här med att åka annat än Öresundståg med barnvagn. En hel kvart före tåget skulle gå var vi på plats på vårt säte, de som känner mig vet att det var i god tid. Då kom vi alltså bland de första så vagnen fick gott om plats, men sedan... så kom det en vagn till och en vagn till och två sulkisar och flera stora tunga resväskor ovanpå vartannat. Väl framme i Nässjö stod vi klara, jag med jackan på och Doris nerbäddad och sovande i vagnen. Det var då det blev problem och äventyret kunde börja. Vi kom inte ut med vagnen. Det var helt igenbommat av pinaler. Jag flyttade och flyttade på grejer och sedan fick jag hjälp att lyfta vagnen över alla andras grejer. Men då stängdes dörrarna och vi kom inte av. Jag skrek till lite i panik och kallade på konduktören- jag skulle av, hjälp! Försent. Eftersom tåget låg ca 25 minuter efter tidtabellen var det ganska snabba ryck. Den söte konduktörskan hjälpte mig, klappade mig på handen när tårarna trillade ner för mina kinder och sa att det skulle ordna sig. - Du kommer fram, bara ett par timmar försent, du får byta i Mjölby och åka tillbaka. Hon ringde mötande X2000 tåg från Stockholm och berättade om ekipaget som inte hann av i Nässjö, skrev på min biljett att den skulle gälla tillbaka till Nässjö. För säkerhets skull stod jag kvar i vestibulen i dryga 45 minuter för att inte tabba mig igen. Vi hann med södergående tåg i Mjölby och Doris min kämpe höll till godo med kall lasgne i vestibulen de dryga 45 minuterna tillbaka till Nässjö igen.
