Vinden vände uppriktigt sagt häromdagen... Vi stod och väntade på Jeppe, utanför Coop på värnhem, jag och Doris i tisdags. Det blåste starka vindar för cyklarna välte runtomkring oss. Min cykel stod bredvid vagnen och rätt som det var blåste den omkull. Min cykelhjälm som låg i barnsitsen studsade iväg en bit. Jag skulle ju bara resa cykeln upp och vagnen stod olåst eftersom jag stod bredvid den. Aldrig mer olåst vagn vart jag än står för vinden gjorde en helomvändning och tog tag i den. Det tog två sekunder så var hon ute i gatan nästan 20 meter bort bland bussar och annan trafik. Jag insåg snabbt att jag inte hade en chans även om jag sprang och jag skrek så att rösten skar sig. Doris åkte baklänges och hann inte reagera. Det var tur det. Räddningen var en Rasmus som kom på övergångsstället, han hann fånga vagnen och jag kastade mig om hans hals. Det var så overkligt och fruktansvärt. Efteråt när jag kommit tillbaka till platsen vi stod på från början kom flera människor fram till oss för att prata och lugna. En kom med min hjälm som blåst rakt över vägen. Tack Rasmus du okände hjälte, jag skall nog hitta dig en dag och ge dig en present. Tack för att du räddade mitt allt, min finaste Doris. Jag blir fortfarande helt skakis när jag tänker på vad som kunde ha hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar